Ta en kort stund och fundera över din första reaktion på rubriken. Först och främst, sätter du andra först? För det andra, vad är din inställning till att si eller så är fallet? Tanken med denna text är att förklara vad det innebär och inte innebär att faktiskt sätta dig själv först. Kanske ett av de viktigaste budskapen hittills på denna blogg. Ready? Let’s do this.
Det finns ett sätt att hämta kraft från att sätta andra först, framför allt under stunder när vår motivation är kuvad, för att kunna fortsätta utmana oss själva framåt. Att sätta andra först är också det största sättet att ta bort makten från oss själva över hur vi lever.
Upplever du ibland att du, för det mesta, hjälper att se till att alla andras problem och välmående är tillfredsställda – för att i slutet av dagen, veckan eller året, inse att din egen hälsa och livskraft är svag eller nästan bortglömd? Du är långt ifrån ensam. På något sätt känns det betydligt mycket enklare och tryggare att fokusera på att rädda dem omkring oss, än att gräva djupare i vad det skulle innebära att ta fram vår egen kraft först. Att göra detta är att kliva in i en värld av ovisshet och fördomar.
Litar du på att livet skulle kunna stötta en mer kraftfull version av dig själv? En person av vitalitet, entusiasm, mod, mening och fylld med kärlek som svämmar över för andra att bada i? Detta kräver såklart just mod.
I vilken ordning vi prioriterar oss själva har mycket att göra med vår uppväxt och erfarenheter. En del härstammar ur religion, andra ur föräldrar och vänner, kultur och så vidare. Vi har lärt oss att det är en dygd att ta hand om andra först men någonstans längs vägen glömt bort vilsenheten och tomheten det kan leda till om vi inte fyller vår egen kraft först.
Vem tror du är mest kapabel till att hjälpa andra på riktigt? Den som dag ut och dag in vänder sig själv ut och in för att möta andras behov utan att se efter sig själv – ELLER – den som håller sig själv högt. Håller sig själv högt i sin fysiska, mentala och spirituella hälsa. Den som prioriterar att ta tid att utveckla sig själv. Vi får INGA extra spirituella poäng av att lida mer än nödvändigt igenom livet. Det är verkligen svårt att ge något vi inte har och att fortsätta plocka ur en sinande hink.
Med detta skrivet ska det sägas att det finns varianter då det egna jaget är ALLT som prioriteras, och det är också en förlorad väg. Vi existerar på högst osannolika grunder och som art vill vi i grund och botten allt annat än att förbli detsamma – det är en högst tråkig tillvaro. Genom att växa ger vi oss själva bästa möjliga förutsättningarna att inspirera och lyfta andra – något som också är ett grundläggande behov vi som art har. Att ge och att tillhöra något större.
För att genuint kunna sätta andra först på ett hållbart sätt behöver du utveckla och förstärka en tro på följande:
Att välja att vara lycklig, hälsosam och fri är inte själviskt. Att älska mig själv är inte själviskt. Att sätta gränser är inte själviskt. Det är inte mitt jobb att fixa alla andras liv.
För dig som resonerar med detta budskap, här kommer en text för dig att upprepa högt, dagligen:
– Jag tillåter mig själv att vara den jag verkligen är, att spela stort, att leva stort och att älska villkorslöst.
